Senaste inläggen

Av Slisk Lindqvist - Onsdag 18 jan 00:24

Oavsett vad man skriver så eminerar man fortfarande sin tillfälliga energi, om man inte är tålig att hantera motgångar så blir man ställd inför dem tills man lyckas eller ser sig själv som ett avslutat kapitel. Det är "law of attraction" och jag hatar den, det är inte ens rätt beskrivning på vad som egentligen händer, hur ska man då kunna bli glad så att man kan utstråla glädje och kunna dra åt sig motattraktionen? Ett år har snart gått sen jag ändrade hela mitt liv och blev glad, såpass att min dragningskraft blev starkare än någon annans, samtidigt så lärde jag mig att styrka möts alltid av lika högt motstånd och glädje möts alltid mot sorg. Jag kunde gått emot en hel armé utan en tanke på något negativt. Nu sitter jag här och jag förstår polariserad attraktion på en helt annan nivå, jag förstår dragning mellan individer, maskulinitet och femininitet i kronan av våra kroppar, jag vet vad auror egentligen är och jag vet vad och hur dragningen till varandra fungerar, jag förstår ett händelseförlopp under tiden det händer och jag förstår eller kan i varje fall sätta mig in i andras tankebanor.


Jag gick från tråkig till extremt tråkig på bara en månad av antidepressiva och slutade för att jag inte pallade att vara glad. Människor är flockdjur, men vi lever i mörk frånvaro, tekniken vi håller är inte bara "fun & games" det stör ut vår förmåga att kopplas samman med omvärlden, känt faktum, ändå händer inget.


Jag vill bli glad igen, jag vet hur det känns, och ensam så är jag rädd för det. För den euforin är inte meningen att man är ensam om. När jag säger att jag känner mig ensam och tom, så kan inte andra förstå. Att ha någon gör inte att det går över, att vilja ha någon får det inte att gå över, låtsas känslor ser jag igenom fast det känns trevligt när någon är glad, antingen så ligger man på samma nivå och synkar direkt eller så tar det ett helt liv att synka. Det betyder att man måste vara öppen med sig själv och mentalt bara släppa in en annan, jag vet hur det känns, ett helt liv med att bygga mentala murar bara för att broarna var för svåra att ta till sig, det är antagligen bara galenskap från min sida som ännu en gång låter full tillit vara en av de sundaste tryggheterna, människor har blivit så vilsna och hänsynslösa att de inte vet vad de gör mot andra.


Babylons torn byggdes för att tro och tillit försvann, och det var därför de delade onaturliga språken kom till, för att hjälpa till att förklara hur en känsla kändes. Jag vill så gärna se att fler känner det jag förstår, vi är alla bara barn, vi vet ingenting, jag känner mig mentalt missanpassad och ingen verkar förstå mig därför blir jag istället ABC klassad. För om man inte tillhör normen så tillhör man "de där".

ANNONS
Av Slisk Lindqvist - Måndag 2 jan 17:14

Jag ber alla djurvänner att dela det här meddelandet och hjälpa till att föra orden vidare.
Det finns många som stödjer dessa förslag, men namnen är inte tillräckligt många.

Under många års tid har vi fått njuta av vackra ljusshower och annat vansinnigt fint när det nalkats ett nytt inkommande år. Även om fyrverkeri är något vansinnigt förtjusande och vackert att se på, så har det fortfarande nackdelar som fortfarande inte går att undvika och med djur först och främst i mitt yrkande om att lagar angående fyrverkeri borde formas och hållas åt hårt så ber jag er att läsa på om det hela och slutligen skriva på.

Varje år så ser vi samma sorts nyheter och information, och många djurvänner som beklagar sig angående problemen med fyrverkeri. Vi som är djurvänner borde först och främst tänka på dem som inte kan föra sin egen röst,
utan endast kan visa det genom kroppsspråk, husdjur och gårdsdjur skadas årligen emotionellt och även fysiskt utav vårt sätt att säga hej då till föregående år. Jag personligen anser att detta borde regleras, djur ska inte behöva lida pga rädsla, ångest, stress etc. Detta gäller även människor. 

Sen har det skickats ut överflöd av videor med ogenomtänkt hantering utav potentiellt livsfarliga fyrverkeripjäser, och det har mer eller mindre liknats en krigszon mer än något man njuter av att titta på. Där går tankarna till vissa större städer där föreskrifter angående säkert avstånd inte har följts osv.  Civila ska inte behöva vara rädda för att gå ut och fira Nyår, och om människor ska kunna ha det privilegiet så skall djur också kunna ha detsamma (att vara utan rädsla).

Mitt förslag är att det röstas igenom nya regleringar och lagar angående hantering och distans utav fyrverkerier, med omedelbar verkan, säljstopp av fyrverkerier utan licens eller planerat evenemang i sikte. Det jag vill ha sagt med det är att privatpersoner till viss del inte borde få skjuta utav fyrverkeripjäser utan att först gått igenom en laglig instans eller eventuellt en stadskommité avsedd för ändamålet. Allt planerad fyrverkeri avfyrning borde utfärdas på en och samma bestämda plats för varje ort och endast under en viss tid på dygnet och endast på utvalda dagar, så som Valborg, Midsommarafton, Nyårsafton och möjligen på en kunglig födsel och eller eventuellt monarkiska födelsedagar.  Evenemangen måste hållas en viss distans från centrala orter så att djur blir första prioritet och varje stad och by har rätt till en utvald plats som det avfyras på. Med detta så kan även all städning ske på samma plats dvs mindre område och inte utspritt på en hel stadsdel eller stad. Evenemang som spelningar och festivaler ska söka tillstånd för att kunna avfyra pjäser som har en x (i dagsläget obestämd) decibel nivå, förslagsvis allt som går över musikens x (i dagsläget standard) ljudnivå.

Det här har säkert tänkts ut av många fler än mig, men istället för att prata om det så vill jag vara konkret detta bör regleras oavsett, och det handlar inte om att ta något ifrån folket, det handlar inte om att kontrollera folket, det handlar om att kontrollera situationen runt djur och potentiellt lagliga sprängämnen.
 


http://www.skrivunder.com/fyrverkeri_lagstiftning_sv


http://www.skrivunder.com/fyrverkeribegransningar
Fyrverkeribegränsningar.se


Tänk på att bekräfta er underskrift på er e-post.

ANNONS
Av Slisk Lindqvist - Söndag 1 jan 14:14

Jag vet vad jag är, jag vet vad jag står för, jag vet vad jag tycker om och inte tycker om. Det är du som läser som är det stora frågetecknet.

Vissa vill inte acceptera mig som vegan, innan jag valde att ta den här vägen så skapade jag och köpte och fick jag saker som var gjort utav djur. Jag äger två pluggar med två stackars ökenskorpioner, ett momentum i mitt liv där jag brydde mig men samtidigt tyckte att det var häftigt att ha insekter i öronen, karma sa ifrån och båda mina öron spräcktes, numera tittar jag på dem och funderar på hur jag ska få dem ur plasten så att jag kan begrava dem eller sticka mig och se om det finns något gift kvar. Jag har till och från gillat kött, men endast när folk har lyckats krydda det så att jag inte känt smaken av död och känslan av den energilösa substansen. Så jag valde att till och från vara avhoppande vegetarian, och så var det i ett par år, tills jag fick mitt uppvaknande, jag fäller bittra tårar varje gång jag ser något som råkat illa ut, hösten är en stor sorg, med så mycket död, men jag vet att allt har sin tid, löven agerar skydd och mat och nästa vår så kommer det att växa ut mer, björken är fortfarande ståtlig och vacker när den står där naken.

Jag har några läderarmband, jag vet inte vad jag ska göra med dem, i somras så kände jag energin ifrån dem, jag grät floder, energin är låg och full av lidelse, och jag bär ett av dem dagligen för att påminna mig om djurs lidelse, du har ingen rätt att säga något om mig, när du inte ens förstår tanken bakom varför jag använder det armband som en gång var hel och levde, jag straffar mig själv, genom djurets lidelse, karma kommer att rättfärdigas tillslut. Jag vet dock inte vad jag ska göra med dem, att ge dem till en köttätare är inte rätt eller att ge dem till någon annan, det enda jag kan göra är att sätta upp mitt egna altare av död eller begrava dem med en ordentlig ritual, men det tänker jag inte göra än, för jag vill göra det på en plats som jag kan besöka till och från på mina promenader, en vacker plats där en del av djuren kan finna frid.

Sen har jag en eller kanske två tankar som andra som jag kallar dem, hippster eller extrem veganer, som bara kan se schackbrädet och inte alls förstå konseptet av shogi. Veganer bygger allt på djur och djurs lidande och exploatering av djuren för massproduktion eller test för människors säkerhet genom att skapa lidande, och allt för många är oförstående till en massa saker. Jag har skapat saker i ull, för att det är ett vackert material, och det värmer och man kan känna djuret nära sig, eftersom att jag är emot fångenskap av alla slag så är det här enda sättet som jag tycker är okey för att äga ett djur, så länge som djuret inte har lidit i processen, jag vet att jag har sponsrat en potentiellt hänsynslös marknad, det är mitt problem inte ditt, jag tycker ändå att vill man ha något så får man göra det själv. Jag stickade en halsduk som nu är 8 år gammal och den kommer jag att ha resten av mitt liv, jag kommer alltså inte behöva förorena miljön för att jag ska köpa en ny plast halsduk vartannat år. Jag har gjort en tröja i lovika garn från Norge, enda stället som jag anser man ska köpa ull ifrån, det håller god kvallité och ska man kunna ge det så måste man sköta om djuren, utan stress.  Den är till för vår och höst användning, sen gör jag en till av ull och alpaca som är till för vinter och jag skäms inte för att jag använder det, för att de här tröjorna kommer hålla längre än de vanligaste massproducerings skiten som säljs och faktiskt exploaterar djur för att folk ska kunna vara snygga utan en tanke på djuren, jag tänker på alla får som ger mig värme hela tiden, och jag skulle gärna ha velat köpa dem så att de kunde få gå fritt på ett jättestort fält och bli dödad av vargar istället för att bli mat till någon som inte bryr sig om ekosystem  eller djur.

Jag vill rädda världen, på alla möjliga sätt som är möjliga, dock så kan man inte alltid göra det. Jag kan i varje fall vägra att använda produkter som EXPLOATERAR GENOM MASSPRODUKTION och skapar LIDELSE. Att jag använder mina tröjor, betyder inte att jag massproducerat något, jag har skapat ett kvalitets arbete som jag inte tänker utföra åt någon annan. Hade inte folk varit så materialistiska så hade de bara haft ett fåtal klädesplagg och massproduktionen hade inte behövt vara så som den är idag.


Det viktigaste är att inse vad som kan vara acceptabelt beroende på beteende och vad som inte är acceptabelt alls, att vara extrem tjänar ingenting till om mna inte kan vara förstående, jag bryr mig om mycket mer än bara djuren, du  är värd lika mycket som ett löv, men det är för att ett löv för mig bär samma värde som allt annat som lever. Har man inte en öppen insikt så blir det lätt att man fördömer andra för att de inte har samma ideal, jag har nog samma ideal som alla andra veganer, sen så kanske jag inte lever upp till majoritetens standard, men tydligen så är det acceptabelt att ha djur när man är vegan. Den är jag oförstående till, det är fångenskap om de inte kan välja att dra när de vill, och själva välja att komma tillbaka, katter räknas inte till det här, fångar som spenderat en lång tid i fängelse dras nästan alltid tillbaka pga säkerheten och de fasta reglerna.


Även om jag kanske borde tycka illa om människor så kan jag inte det, jag anser att människan är vilsen, och en dag så kommer de på rätt väg igen, att sätta sig och vara dömmande över andra är inte rätt, vi lever inte i en box. Möjligen en simulering.


      

Av Slisk Lindqvist - 23 november 2016 16:08

I believe that earth either flat, globe, hollow, inverted, concave  or other shape thought of etc. uses atomic attraction polarity through electromagnetism (or another unexplained form of attractionn), as we all create a field of electromagnetism (in theory) / our own "gravity" (in theory). We pull or push with our own polarity, this is how everything works (in my mind anyway), with a higher density and/ or greater surface, the push or pull is would be stronger all depending on the polarity of the atoms or quarks or any definition of matter.


This hypothesis that I came up with this summer (2016) is parts of other peoples work and yet to be proven or disproved theories, but it is not disproved in it's entirety . I do not have enough or the sums of money that could be needed for the actual experiments or the math/physics knowledge to prove or disprove this, but it is a universal theory that could be used for probably anything, but needs a constant frequency for the pull/push to actually exist, and it could or may change the whole view of many other theories. As it is part of magnetism, it should be able to be messured by todays applications like EMF indicators or something, I think that it's probably so common that the frequency is not registred because of error callibration, so it needs to get isolated or reconfigured.

This does not prove the shape of earth, but it would really undermine the gravity crock of shit that we have been taught if polarity attration was proven.

Please also read A hypothesis on polarity attraction to get a greater understanding on the claims.

Av Slisk Lindqvist - 17 november 2016 01:57

Tjenare alla dystra människor där ute, jag blev lite mörkare än jag hade tänkt vara i föregående inlägg, så jag tänkte att jag kanske ska ta och skriva lite om mina egna erfarneheter av det konstanta mörkret som jag inte vill tillbaka till, men jag vet att jag antagligen kommer dit igen.

Jag kanske ska börja med att säga att jag nu är 30 och om ett halvår 31. Vuxen och borde ha jobb, lägenhet, flickvän och möjligen en unge eller två. må skitbra och en massa annan skit som man får inprentat i huvudet via media. Nope, så är inte verkligheten. Jag är som sagt 30,  jag upplevde från startår x till att jag var nån månad från 15 ett inte så trevligt liv där kärlek uppvisades genom att man inte blev slagen när man själv eller syskonen gjort fel eller ens sjuka fader inte kände för att göra sadistiska utspel emot en, jag hade väl mer eller mindre tänkt att göra som alla andra och skriva en bok om min sida och resa av det hela. speciellt eftersom att jag denna sommar stack iväg, träffade min far, kramade om honom och pratade om mina upplevelser, hur mycket jag hatat honom och alla sadistiska tankar jag haft för att hämnas när jag var i mina yngre dagar. Det var en självläkningsprocess som tog många år och jag känner inte att andra har någon rätt att varken spilla ut sina fördomar, ilska eller något annat. För det var inte ni som blev behandlade illa, (om det inte är min mor eller syrror då eftersom att brorsan inte längre är kvar.) Det här är och kommer att förbli en tung del någonstans i bakhuvudet, men jag kände att jag under runt 6 års tid inte länge varit arg, jag hade bara släppt det, låtit det rinna utav. Så nu i sommar, när jag fick ett uppvaknande så bestämde jag mig för att ändra på allt. jag ansåg att 15 år utan kommunikation var nog mycket som straff, och jag kände att om jag kan träffa honom och inte vara rädd eller arg så är han förlåten. Jag vet inte vad intressant det är för fölk att lösa om ett liv som en 30 åring har att berätta men om det är något jag borde skriva om i ett större och mer utarbetat detaljarbete så dela gärna med en kommentar eller två.

Just denna post är inte till för att berätta om gammal skit. Detta inlägg var mer en fortsättning på det förra i en ton åt depression till. Tankar om att inte vara tillräcklig eller att ingen älskar en, att känna sig ensam och försöka trycka i sig att ensam är stark när det inte är i närheten till en sanning. Man behöver inte ha haft ett hårt liv för att genomgå den här mörka sinnesstämmningen, jag känner inte att jag har genomlidit ett hårt liv, jag led inte av "pojken som hette det" fiktions scenarion,. Jag levde dock mod daglig snarare dygnet runt skräck och rädd för mörker och hus ända till denna sommar, men när jag var liten så gick inte jag eller mina syskon i tankarna, det jag verkligen kan komma ihåg är det att jag undrade vart jag hamnat för att jag har aldrig känt att jag är härifrån, jag har känt mig vilsen. jag har velat åka hem hela tiden, och jag debuterade halvdant oseriösa självmordsförsök redan i väldigt tidig ålder, jag tyckte inte synd om mig, jag imprentade mig själv att det var okej, för att det finns de som har det värre. Till slut så var man så avstängd att att man inte kände glädje, enda gångerna jag verkligen kände glädje var när jag hade snaran runt halsen, eller precis efter att jag svalt en mängd tabletter eller något annat, Så jag förstår varför en hel hope av mina vänner gjorde det de gjorde, för att citera min bror genom min far, " folk är så respektlösa ", som var ett av hans sista yttranden innan han hängde sig själv. Han skulle bli 17 det året och jag hade inte träffat honom på 5 år. men pratat med honom två gånger året innan. 

Idag sitter det fortfarande i att jag är en del av det respektlösa gemaket som gjorde att han tog beslutet, speciellt efter min sista kommentar som jag inte kan släppa, allt bara för att min egoism eller depression eller vad man ska kalla detta mörker bara stal all min energi.

Jag har en helt ny uppfattning av hur allt runt mig fungerar och jag förstod en hel mening med mitt liv på bara nån minuts eftertanke denna sommar 2016. Allt har en mening, allt som händer, man förstår den inte när det väl händer, men när man väl gör det så gråter man, och det slutar inte.

Under sommar och höst 2015 så kom jag i kontakt med en person, världens bästa "svarta" får, för via honom så kom jag i kontakt med en del av min släkt som jag inte visste fanns och det fick mig att oväntat ta upp släktforskning och att försöka ta del av den Norska och Svenska släkt som det visade sig finnas. Det här "svarta" fåret fick mig också motiverad och positiv under en stund, som jag inte kände igen, något som jag bara hade haft känningar av några enstaka gånger tidigare. Jag måste vara världens bästa på att dölja att jag mår dåligt, för det blir man bra på, när man inte vill berätta för folk. Såpass bra att efter uppvaknandet som blev till av fluxotinets vågmästarroll i att greppa mig och föra mig vidare till ett positivt perspektiv på livet och allt runt mig, kändes och känns verkligen skumt, då jag för min del varit deprimerad, självmordsbenägen, självdestruktiv, med min mest använda mening någonsin med en underton av död.  "Jag är positiv! Jag kan ju dö imorgon!", mitt svar var att jag var positiv med en stark underton av destruktiv negativitet, och jag fick ofta höra från yngre och äldre att jag var väldigt destruktiv både i tänkande mot mig själv och annat. Idag kan jag inte göra annat än att hålla med.

Jag har fått kommentarer som jag idag inte kan försvara, eller tycka speciellt bra om, som "Om du mår så förbannat dåligt så kanske du ska ta antidepressiva tabletter". Jag frågade i maj i år om att få det, första gången i mitt liv som jag verkligen skrek om att få hjälp för att jag orkade inte hålla upp charaden längre. Jag hade suttit och månader innan berättat om mina planer och det enda som höll mig kvar, jag vet inte ens om det mottogs som seriöst, men jag började öppna mig.

Jag har medicin vägrat i de fallen där orosdämpande och ångestnedsättande borde ha tagits efter att jag fick ett panikångest anfall som slutade med en total blackout, jag slutade ta huvudvärkstabletter och värktabletter och vägrade all form av medicin i många år speciellt efter min tablettöverdos som inte fungerade, vilket var en kompott på all möjliga receptbelagda triangel mediciner. Den gången blev jag tvingad till att besöka vuxenpsyk, jag har för övrigt alldrig känt att hjärnskrynklare varit till någon nytta, de bara sitter där och lyssnar, inte direkt så att det hjälper eftersom att en depresision är en läkeprocess som kan ta massor av år, även med hjälp. Jag tog inte någon hjälp i form av sådana personer inte frivilligt och inte på eget bevåg. Jag kom dock underfund med en sak, på en vecka så hade jag försökt ta livet av mig 4 gånger, vredesutbrott, jag minns som att de var igår och allt jag minns, tas upp som att det var igår, jag har dock inte alla detaljer klara för mig bara för det.  Den veckan så kände jag mig som ett fiasko, inte nog med att jag hatade mig själv totalt innan, jag kunde inte ens ta livet av mig, jag kände mig ännu mer värdelös, men jag kom fram till att jag nu hade försökt ta livet av mig till och från i närmare 15 år och misslyckats, det var bara att ge upp. Jag var för värdelös för att ens dö. Kändes som att någon stoppade det och räddade mig om och om igen bara för att kunna skratta åt mig. Så I slutet av 2009 så slutade jag försöka, det har dock inte stoppat mig från att nästan dagligen tänka på det eller planera, men nu i januari-februari detta år så började jag må sämre igen efter att ha mått relativt bra senaste 5-6 månaderna så kraschade jag totalt, jag slutade ta hand om mig och barjade intensivare tänka på saker och ting. jag började visualisera saker framför mig se det jag planerade, jag blev rädd, för att jag hade bestämt mig att om jag går bort så gör jag en stor skara människor ledsna. För det finns bara en av mig, endast en Slisk. Så jag gav upp och berättade och frågade efter anti-depp. Jag tog första riktiga steget bort från "ensam är stark skiten" och bad om hjälp.

Det riktigt roliga nu i sommar var att när medicinerna väl tog en ordentlig vågmästarroll och kastade över mitt negativa och destruktiva tänkande till att vara 200% totalt nyktert positiv så blev jag rädd, jag had inte varit glad sedan mitt första riktiga förhållande 2008. Så jag hade glömt bort hur det var att vara euforisk över små simpla saker, så jag kände att jag ville tillbaka och slutade med medicinerna, I från maj till slutet av oktober så var deleffekten av medicinen, nu är jag redo att antingen ta mediciner igen och eller terapi och möjligen uppsöka mer hjälp och gå vidare, jag är inte längre rädd för att vara glad, det känns faktiskt väldigt härligt. I hela denna vevan i varje fall så fick jag mycket kritisering av några av mina vänner som inte alls tyckte att jag var i ett stadie utav tillfrisknande utan i en psykos eller att jag utvecklat schitzofreni. (saknas en massa detaljer i det här bloginlägget som kommer vara med i boken när eller snarare om den blir skriven.) Det var inte bara jag som var ovan med att vara glad, och positiv, några har aldrig haft äran att träffa mig, men det jag ville ha sagt med detta är att många av ens vänner och eller familj för de som har en sådan att snacka med, missar allt som oftast alla tecken på en degraderad personlighet och märker  inte något förens det är försent, så det gäller att snappa upp det tidigt, och för er sorgsna själar där ute som är deprimerade, ni ska bara veta att det alltid finns någon som älskar er, om det så är familj eller vänner, så finns det alltid någon som kommer att må lika dant som du mår nu, om du väljer att bortse från den hjälp du kan få och tar ditt liv.

Jag bryr mig om er alla och när jag som empat känner av er så gråter jag med er och jag känner er smärta och det enda jag vill göra är att ge dig / er en kram och säga att allt ordnar sig till slut, för det gör det. Jag åt anti-depp i 25 dagar, och käkade en massa citrus som man tydligen inte ska göra och jag arbetade med mig själv genom meditation och kortare promenader, jag upplevde min första soliga sommar på många år, om man ska uttrycka det så. både bildligt och afk.
Jag vet hur det är att inte vilja ta hjälp för att man känner sig värdelös och att ta hjälp det är som att ge bort den sista gnutta dignitet som man kämpat att hålla kvar, men det är värt det, jag slutade även röka, snusa, dricka alkohol, inget kött och inget överflöd av socker, det vill säga inget rafinerat socker, inget tillsatt socker och dricker inte heller längre kaffe och så lite tidningar och tv och radio som möjligt, inget som bygger på dåligt inflytande, jag lyssnar knappt på musik fär att jag är överkänslig emot vissa frekvenser. Skitsamma.

Allt skapar i varje fall en kedjereaktion och om man inte är kvar, så missar man att se den och den skapar bara mer lidande, stannar man kvar så stoppar man den, men pinar sig själv och fram till den dagen när man kommit på vad ens problem eller situation som skapat detta negativa tänkande och destruktiva beteende uppdagats så kommer man må dåligt, men du får inte glömma att du är stark, och uttrycket "ensam är stark" är bullshit och du är långt ifrån värdelös och du har säkerligen en grupp beundrare och vänner som väntar runt hörnet, "nu" är bara en kort stund, och livet är mer eller mindre en upplevelse som vi själva har valt, kommer vi klara oss ur situationen eller kommer vi ge upp? Jag har valt att inte ge upp, för att jag har personer runt mig som bryr sig om mig och jag vil inte utsätta dem för det mående som jag bör och har burit på.

Det gäller att kunna förändra sitt tänkande, och det är svårt, som fan. men om livet hade varit lätt att leva så hade vi nog inte haft känslor etc.

Vill du ha någon att prata med så finns jag på FB, jag lyssnar och hjälper gärna till så mycket som jag kan. (Saknar utbildning inom psykologi.)

Tack för att du läst, och jag hoppas att du som mår dåligt tar till dig av de sistta raderna, det jag framför allt har i tankarna är pröva på meditation, andning och nån promenad, när du orkar, vare sig det är 2 min för att det är alltid bättre än inget alls. Undas något så skriv.

Av Slisk Lindqvist - 16 november 2016 23:26

So, this summer I really thought that it would be a good idea to spend my time writing a book, the real fun thing about that is that i did start on it, and I know how large it is going to become. I could had written it when I really was in the mood, then the book would had been done now, because it does not take that much of a time to write a book. Especially when my head was stuffed with information which I wrote down on different conversations on Skype. Well, there will be a book, but I'll have to become high first, because I don't feel anywhere near motivated right now. 

Some more updates, I am going to read through the earlier stuff that I have written. Some of it is really disorienting. ;P There was really a lot in my head this summer.

I have let down myself, and lost myself in someone, that does not want me or have any interst in me, so what do you do when you don't use any forms of drugs to relieve pain? Well you write, and let everyone that reads know that the one writing is an idiot, haha. Well not exactly, but in the way that I lost myself was that I have spent nearly 70 days in a row thinking of only one person, and that is not good when you are trying to find yourself and set every faults and wrongs, right. Well, the person is not dead but i felt a bit of myself die today. Haven't been sad because of this for a while. a long while. Because I was a happy single empath and than I was a really happy person, for the first time in 8 years i can feel that I have a heart again and I don't wonder if I am an psychopath, and some months later I get to feel this, feels like something really don't want me to be happy. It is a beautyful thing to be in love, I really love this person, she does not love me. Acceptance is gratitude and sadness can be mastered with meditation, release and take a new step. Well, I am still thinking of the person as often as any day other day, and that is every waking moment.  Oops, this feels like a downer situation. Well nothing to be sad about, I was the only empath in that situation.

As a result of this, well, I can turn of the computer and the phone, they have been on only for her, to damn dedicated, but that can also extend my meditation time as I have been meditating less as result to feel less. I don't really want to know stuff in beforehand about a person and play dumb when they tell you "hey, I just had sex", yeah, so I felt.... Awkward.

I also plan on traveling, because of this person, I am now trying to learn a language that was not on my top 5 even if traveling to Iceland was on top all because of EVEonline. Well, It's a quite easy language, so I will probably learn, in a bit. Wondering if it would not be better to actually go on a studie for Icelandic. It's fun anyway. I will learn the language and travel there with my god friend and "brother" Ray, probably. The destinations where actually planned to be Egypt and second to that China. I want to learn Russian and Mandarin.  The thing is, now I don't have anyone to spend my time on, because she don't want to write to me after I told her the third time that I am actually in love with her. NOTHING BEATS THE THIRD TIME. The third time is the charm right. Isn't that supposed to bring luck. So, who wants to play hangman? haha.

I'm thinking. a good thing now would be to actually turn of the computer and the phone and travel somewhere, be with a friend and help others get food and water or just take a run for it and travel just for the sake to be alone. I have been closing in towards the depression again though, but it's so much easier to live in darkness than light. More or less because I have spent most of my life in darkness, with thoughts of suicide etc.  Well, June, July, August, September, October and I hoped for November to but well can have everything.  Almost six month's! Almost a record, I have had a year without it as a maximuu.

Really dipping the darker asepct of life. I don't really give a damn, almost none reading anyway.

ANY how... Charity travel or selfhealing, that is the question. I don't really care about myself to much.

Av Slisk Lindqvist - 12 november 2016 22:46

When it comes to "gravity", I find my self lacking the belief of it's existence. I believe that it is attraction of our smallest building blocks. some objects are more magnetic than others but magnetism is also something that is not complete to the fullest, there is a theory that humans emit their own electromagnetic fields, well some spiritual people say that they see Auras, well I can't disagree, some people are able to see these electromagnetic fields and the colors that the heart emits from the many different frequencies from feelings and moods. I believe that the universal language was never vocals, it was the eyes and the sync of someone else's field. It's only vibrations, when the humans stopped believing in the existence of the universal language and started to research in everything, they called to the heavens and asked why they could not understand each other. The lack of empathic communication started the revolution/de-evolving of vocal communication. Well back to the electromagnetic field.
 
The earth has a magnetic field and "gravitation" to explain this they had to take in the existence of the earth's rotation, I have a really hard time believing that we are on a spinning ball and I can't feel this force of nature, not ever, that does not make me not believe in the "globe" (it should be pear shaped or oval) nor the flat earth theory/fact.
Well what if they really are just one force similar to electromagnetism, but works differently? There is not enough research to prove it, but i believe that this polarity attraction is the right theory in the future. (Earth is positive everything is equally negative.) With that I believe that we as individuals are able to reverse our polarity, with thought. If the base of everything is made out of quarks, what makes them stick together if not equal amount of polarity attraction.
 
There should be a twin for everything, almost every known star systems has a partner, a reverse polarity. (I have not read anything about the law of attraction, I really should do that I think.) Well then that should be in all forms even in the smallest of forms, (Like binary code - 1(on) & 0(off).) This is only my rational & logical thinking that derives from many years of a lot of interests.
 
I believe that Levitation is not just a hoax recorded in books and texts of history.
 
If you can reverse the polarity of the majority of your "magnetic quarks" then that should be possible.
 
(Example theory with no facts:
The human body is made up of, say 100 trillion quarks, and you can control every one of them with your thoughts. Not in an individual way, say more like depending on your electromagnetic field. The field emits colors, as colors are only vibrations, you can have different vibrations depending on moods or states of mind, and therefore change the color of your electromagnetic field by taking care of yourself. More or less taking care of your mental health, because that is the only thing that matters. The ultimate color of your "aura" to have is golden/white, or rather that should be the ultimate form of color, as that is the color usually described in old texts.
 
As black is nothing, meaning a loss in color. This should be the loss of control, and also by the spiritual people the color of anger or depression. Total negative polarity, the opposite of black is obviously white, which should be the absolute opposing force/vibration to suicidal depression/trauma/PTSD, and as everyone with the aura/vibration/light of enlightenment are usually depicted and/or written about as the happiest and most pure people in the world, then that should mean that you really need to have a clear mind with no racism, hatred, depressing/negative thoughts at the time when you are trying to switch polarization of your quarks. In my meaning, is that you need to have total control of your mind and body, that means lots of work with yourself, meditation and discipline.
 
This may sound easy but you always have the equal force in the opposite direction called distraction. This can come as a mental and/or physical manifestation meaning that you will have to have a clear mind. Because everyone are empath's and the distraction that is layed down for them are the feelings of others and thoughts of others manifesting. The closer you are to levitation, the stronger the pull for negativity because there must always be an equal force of attraction polarity to maintain the neutral balance of nature.
 
Earth is Positive, and you are Negative, The sun is probably Negative. Not totally sure. )
 
 
Aurora Borealis Is usually seen as green. That is a calm color, but more is seen the worse the earth's magnetic field gets, I know (Personal experience can not be used as evidence.) that earth is in sync with everyone/everything living on it, the aurora has become greater in size since some while ago, this is by my say, due to the inhabitants negativity, it is starting to become greater than the supportive positive polarization. This is why species of different kinds are dying.
 
This is probably why all strange weathers has been showing up and, a clouded heart can change the weather to the worse for everyone, because everyone living are empath's, so all the feelings around us are projected upon everything that isn't aware.
 
This is all for now. Try to love everything and try to behave, and be honest, towards yourself and others, even if it hurts. That is the only way forth and towards your path in life.
 
Peace, brothers, sisters & non genders etc.

Av Slisk Lindqvist - 13 oktober 2016 14:43

Jag är inte för cencur. Så läs och håll tyst.
Jag funderar lite, och funderar hårt, folk är dumma i huvudet, jag också, jag kan inte uttrycka mig på ett bättre vis. Varför har så många FB abstinens? Jag har redan berättat varför, men svaret blev då att "din dator är nog trasig" för att det var för svårt att förstå att ett mångmiljons företag kanske har lagt in pengar på att söka reda och forskat på hur man får zombier att förbli zombier, jag berättade om att facebook blinkar i rött i kommentars rutornas färg, om du kan se skillnad på färgerna så kanske du märker att kommentars rutan har en annan valör, blå! och rött och blått gör att du får lust att göra vissa saker som att skriva en kommentar och kanske får lust att gå in på sidan, men folk tycker att det är långsökt och skyller hellre på att det är något som är trasigt än att ta in att de kanske har försatts i en fälla av beroende, av en sida, lika kul som att plocka upp en cigg.


Jag funderar på konkret, om jag ska ta bort den här sidan helt och hållet(fb), för man når inte fråm till nötter som väljer ett spår av rasism och eller annat och kanske föredrar att mord på djur är okey, "bara jag får min köttbit", eller jag skiter väl i naturen, den är ju ändå bara något som jag inte kan göra något åt och jag har inga barn, kommer inte få några och jäklar, är det inte lite så att jag inte kommer leva när, om det händer något.


DITT DUMMA JÄVLA BLINDA HELVETE TILL BYFÅNE! DET HÄNDER JU NU, RAKT FRAMFÖR NÄSAN PÅ DIG, tänker du lyssna? Ne för att du är en apat personifierad.


Ditt välmående, dina värderingar etc. är vad som smittar av sig runt om kring. De som mår bra har oftast jäkligt bra värderingar, men bara om de också mår bra och tar hand om sig själva och SER SIG SJÄLV. Äckliga värderingar och idéer, ja äckliga! Värderingar och Idéer smittar av sig till andra inte för att de är efterblivna eller lättlurade. Det har med att du är så patetisk att du inte kan se dina egna problem och skuldbelägger andra för dina egna misstag. DU har ingen livsglädje, du går i samma ekorrhjul, lever för din chef och det viktigaste i livet är att ha pengar till fakturorna. För det finns inget viktigare än att skita i alla runtomkring, och tänka på ekonomin, bankerna är på brinken att kollapsa, när det händer så inleds tredje världskriget på riktigt, det som jag vetat om hela mitt liv. Ja, det har jag, det var en stor del till varför jag var så förbannat negativ och destruktiv och beslöt mig för att det inte är viktigt att leva sitt liv. Vad är viktigt då? Smink, horor på tv och samhällsfrågor om skatt, är det inte det, så är det "blatten" på andra sidan vägen, Jävlar trampade jag på en öm tå? Vet du vad som händer då?


Folk läser detta, "NEGER, FITTA HORA KUK, DJURPLÅDANDE BAS GORILLA, ÄT BARN OCH DÖDA MUSLIMER! VITA ÄR ÄCKLIGA BÖNOR SOM BORDE GASAS PRECIS SOM JUDARNA." TABU ELLER HUR?! MEN JÄVLAR VAD JAG FICK UPPMÄRKSAMHET!



"Vad fan vill du?" Jag vill att du börjar ta ansvar, jag vill att du börjar ta tag i dig själv, jag vill att du slutar se på tv, jag vill att du börjar kolla på idiotiska bibliska videor om att världen är påväg att dö för att djur och människor dör varje dag, inte en och en, utan det har varit inte en utan ett hundratal konstiga seimiska aktiviteter tusentals, de senaste åren, flera hundra procent mer än vanligt JAG SKITER I OM STATISTIKEN INTE ÄR KORREKT! DU tror väl på att du härstammar från en apa, gör det då. Jag vill att du först och främst börjar se till dig själv, varför har du rätten att dömma andra? Varför är du bättre än andra? Varför är inte andra människor välkommna? SA han krig, nä sånt är inte påväg. Jävlar vad seg, Jag har uppfattat att feminister har lättare för att snacka skit än att säga något bra och jag har analyserat folk hela mitt liv, Vad lär man sig utav det? Man lär sig läsa av folk, man lär sig SE vilka som mår dåligt och när man väl har tagit hand om sin egen skit, jag då börjar man lägga all sin energi på att få folk att försöka ändra på sin bild av sig själv och andra, den här sommaren så har jag mötts utav flertalet människor som har bilden utav att det inte går att lita på andra människor, VARFÖR INTE?! Varför är grannen en rövknullande skattesmusslande tjuv och mördare? För att vara brutal, Finnar, Tyskar, Norskar, danskar och skåningar är ansedda som grannar, trevliga grannar, varför är inte alla det?

Folk har totalt rasat samman, totalt borta med vinden, man sätter sig och diskuterar en jävla massa saker, vilka reagerar, nästan inga, det är som att dumhuvud filtret lägger lock för ögon, öron och käft.


Det är den personens fel, eller den eller den.


"Fan det var en råttjävel som stal en smula som jag tappade på backen! Nu ska jag utrota jävlarna!!!" Är det relevant beteende? Ne, men precis så beter sig 70-80% av världens befolkning, som inte ens fattar vad i helvete de håller på med.

Alla vill ha förändring, ALLA, därför har vi hamnat i den här sitsen, det är därför den har en väldigt liten chans att förändras, men man kan inte förändra en situation, om man inte först förändrar människorna runt sig, NI ÄR DUMMA I HUVUDET, och de som inte är det är spirituellt vakna och de som inte är det menar på att de är dumma i huvudet för att de tycker det är viktigare att titta på barnkanalen eller hata främmande människor som inte ens fått chansen att göra fel mot en.


TA ÅT DIG DIN DUMMA FAN, För min fundering är egentligen, orkar jag med alla desperata människor som söker efter bekräftelse hela jäkla tiden och alla som är deprimerade och inte förstår att man måste ta tag i grunden, och alla förbannade idioter som går runt och är glada en gång på 10 år för att den inte förstått att den är deprimerad. Jag säger det som jag sa i sommar, ALLA MÄNNISKOR SOM INTE ÄR SPIRITUELLT VAKNA, ELLER LYCKLIGA PÅ RIKTIGT MER ÄN 90% ÄR SJUKA! Ni har en depression! Varför? Inte fan vet jag, Ni har en liten sak att ta hand om, gör ni det? "Jag blev våldtagen och nu så har det förstört mitt liv de nästkommande 50 åren", "jag blev slagen när jag var liten, hela min uppväxt är en misär och jag kommer aldrig vara glad", Då kanske du skulle ha fått mer stryk då, förbannat, "Jag hamnade i ett förhållande med psykisk och fysisk misshandel", men buhu, är du fortfarande i det? Ta tag i det då, sitt inte där och gråt, ta tag i problemet! Gå till snuten, avsluta det, Sitter du och gråter över det så kommer du aldrig vidare.


Om man inte tar tag i sig själv så kommer man fortsätta hamna i liknande situationer. End of story.


"Men hur kan man vara så omänsklig och sitta och säga sånt om andra man inte känner och vara så rå och otrevlig?" Frustration är vad det är, och tuff kärlek, och en för stunden riktigt trött och förbannad människa som inte det minsta bryr sig om att trampa folk på fötterna om de börjar ta till sig.

Sen hittar ju folk ett väldigt stort intresse i det som står ut, det man blir arg för. Folk förstör världen, inte den aktiva biten utan den psykiska underliggande biten, de sprider sin misär till andra och den sprider sig till vår älskade levnadsplats, jorden är sjuk, hon lider, hon gråter, hon har ont, och ni förstår inte ens. Men vi som känner mer än andra, som ni också egentligen ska göra, men väljer bort genom att inte lära er om det. gör mig rasande, jag vet att jag SKA och ska och ska och åter ska uppvisa enbart kärlek mot andra, jag älskar alla människor, även de vilsna, det gör mig så ledsen, att känna denna kalla värld, där folk inte uppfattar att de är döende, där de inte bryr sig om någon inte ens sig själva. De tar för givet att allt går bra och att man bara kan hänga på tills vägen tar slut.


Varför är psykisk åkomma så hög? Varför är det så många som mår dåligt? Varför?! Jo, jag kan säga att en del utav det beror på tänket som allt för många har, att inte kunna se helheten, att psykisk åkomma sprider sig som en förkylning, men inte försvinner, varför säger jag så? Jo för att jag vet hur det känns att träffa folk som är sjuka eller mår dåligt, de tar energi från en för att balansera sig själva, det har jag inget emot, jag delar gärna med mig av de positiva frekvenser jag byggt upp, dock så har jag inte haft dem länge nog för att kunna kanalisera det konstant, jag är körd, för att jag inte har lärt mig i tid. Allt för många har problem som de skjutit åt sidan, sånt som de tror löser sig självt, det funkar inte så. Att känna sitt eget hjärta kallna, för att det inte finns energi has andra när man avspeglar dem, det är jobbigt, jag fick sluta sköta mig för att orka vara glad, jag känner andras fält och jag avspeglar deras person och känslor, jag håller dem inte tillbaka. Jag menar det enda som håller mig i band och håller mig kvar på plats nu är ju att jag älskar en massa människor som gör att jag känner för att fortsätta, det är dock alldeles för få motiverande morgonstjärnor som existerar där ute. Jag har bara hittat en just nu.

Det är svinlätt att lita på folk och tycka om folk och sprida glädje och hålla sig motiverad och längta till morgonen när man kliver upp och får prata med de man älskar och försöka vinna ett hjärta genom att visualisera och vilja. Bara man först börjar ta tag i sina egna problem, Hade du en svår tid hemma, du är inte rädd för personen längre. Gå dit då, berätta att det den personen åsamkade dig inte är viktigt längre, det är inget att bry sig om, säg att du förlåter den, och inse att du också var en del utav problemet inte bara den ena, börja se de riktiga felen på dig, hur du beter dig gentemot andra, vad du har för inställningar till andra, vad du tycker om andra, är det en rättvis bedömning eller är det egentligen så att du är problemet, ifrågasätt dig själv, möt dina rädslor, är du rädd för höjder, ta med dig någon och börja klättra på stolar, gör något roligt, Arbeta av dina problem.

För allt du egentligen är en skiträdd liten snorunge.

Jag har tagit del av den här sortens process, den här sommaren, jag hoppas nu istället på att bli förlåten för de dumheter jag gjort, och allt dumt jag gjort mot andra.


Jag hoppas att det togs upp så som det var menat, jag blir oerhört glad om du som läser och tar till dig och försöker se till dig själv och börjar fundera på om du verkligen är rätt människa att kasta sten på andra. ALLA gör det oavsett om du är rasist eller partihatare eller ovän med en vän/partner/släkting. Det blir pajkastning om vems fel det är oavsett.


Känner du att fler borde ta del utav detta för att jag råkade skriva något vettigt för en gångs skull, dela för all del. ^^


Försök i varje fall förändra ditt liv, så att du slutar se väggar, fördomar, etc. Ingen ska jobba, man jobbar inte när man har kul. så välj en arbetsplats som ger dig något istället för att klaga.

Stor Kärlek och önskar er all rättvisa och glädje. <3

Presentation


Hej där du! Här skrivs det om allt och ingenting. Jag rantar om trubbel som jag tänker på och annat.

Ämnen? Allt.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Should I only write the blog in English?
 Yes, only English.
 No, only Swedish.
 Both English and Swedish.

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ  - querzion - the way of nevyn  med Blogkeen
Följ  - querzion - the way of nevyn  med Bloglovin'

Comment War


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se