- querzion - the way of nevyn

Alla inlägg under november 2016

Av Slisk Lindqvist - 23 november 2016 16:08

I believe that earth either flat, globe, hollow, inverted, concave  or other shape thought of etc. uses atomic attraction polarity through electromagnetism (or another unexplained form of attractionn), as we all create a field of electromagnetism (in theory) / our own "gravity" (in theory). We pull or push with our own polarity, this is how everything works (in my mind anyway), with a higher density and/ or greater surface, the push or pull is would be stronger all depending on the polarity of the atoms or quarks or any definition of matter.


This hypothesis that I came up with this summer (2016) is parts of other peoples work and yet to be proven or disproved theories, but it is not disproved in it's entirety . I do not have enough or the sums of money that could be needed for the actual experiments or the math/physics knowledge to prove or disprove this, but it is a universal theory that could be used for probably anything, but needs a constant frequency for the pull/push to actually exist, and it could or may change the whole view of many other theories. As it is part of magnetism, it should be able to be messured by todays applications like EMF indicators or something, I think that it's probably so common that the frequency is not registred because of error callibration, so it needs to get isolated or reconfigured.

This does not prove the shape of earth, but it would really undermine the gravity crock of shit that we have been taught if polarity attration was proven.

Please also read A hypothesis on polarity attraction to get a greater understanding on the claims.

ANNONS
Av Slisk Lindqvist - 17 november 2016 01:57

Tjenare alla dystra människor där ute, jag blev lite mörkare än jag hade tänkt vara i föregående inlägg, så jag tänkte att jag kanske ska ta och skriva lite om mina egna erfarneheter av det konstanta mörkret som jag inte vill tillbaka till, men jag vet att jag antagligen kommer dit igen.

Jag kanske ska börja med att säga att jag nu är 30 och om ett halvår 31. Vuxen och borde ha jobb, lägenhet, flickvän och möjligen en unge eller två. må skitbra och en massa annan skit som man får inprentat i huvudet via media. Nope, så är inte verkligheten. Jag är som sagt 30,  jag upplevde från startår x till att jag var nån månad från 15 ett inte så trevligt liv där kärlek uppvisades genom att man inte blev slagen när man själv eller syskonen gjort fel eller ens sjuka fader inte kände för att göra sadistiska utspel emot en, jag hade väl mer eller mindre tänkt att göra som alla andra och skriva en bok om min sida och resa av det hela. speciellt eftersom att jag denna sommar stack iväg, träffade min far, kramade om honom och pratade om mina upplevelser, hur mycket jag hatat honom och alla sadistiska tankar jag haft för att hämnas när jag var i mina yngre dagar. Det var en självläkningsprocess som tog många år och jag känner inte att andra har någon rätt att varken spilla ut sina fördomar, ilska eller något annat. För det var inte ni som blev behandlade illa, (om det inte är min mor eller syrror då eftersom att brorsan inte längre är kvar.) Det här är och kommer att förbli en tung del någonstans i bakhuvudet, men jag kände att jag under runt 6 års tid inte länge varit arg, jag hade bara släppt det, låtit det rinna utav. Så nu i sommar, när jag fick ett uppvaknande så bestämde jag mig för att ändra på allt. jag ansåg att 15 år utan kommunikation var nog mycket som straff, och jag kände att om jag kan träffa honom och inte vara rädd eller arg så är han förlåten. Jag vet inte vad intressant det är för fölk att lösa om ett liv som en 30 åring har att berätta men om det är något jag borde skriva om i ett större och mer utarbetat detaljarbete så dela gärna med en kommentar eller två.

Just denna post är inte till för att berätta om gammal skit. Detta inlägg var mer en fortsättning på det förra i en ton åt depression till. Tankar om att inte vara tillräcklig eller att ingen älskar en, att känna sig ensam och försöka trycka i sig att ensam är stark när det inte är i närheten till en sanning. Man behöver inte ha haft ett hårt liv för att genomgå den här mörka sinnesstämmningen, jag känner inte att jag har genomlidit ett hårt liv, jag led inte av "pojken som hette det" fiktions scenarion,. Jag levde dock mod daglig snarare dygnet runt skräck och rädd för mörker och hus ända till denna sommar, men när jag var liten så gick inte jag eller mina syskon i tankarna, det jag verkligen kan komma ihåg är det att jag undrade vart jag hamnat för att jag har aldrig känt att jag är härifrån, jag har känt mig vilsen. jag har velat åka hem hela tiden, och jag debuterade halvdant oseriösa självmordsförsök redan i väldigt tidig ålder, jag tyckte inte synd om mig, jag imprentade mig själv att det var okej, för att det finns de som har det värre. Till slut så var man så avstängd att att man inte kände glädje, enda gångerna jag verkligen kände glädje var när jag hade snaran runt halsen, eller precis efter att jag svalt en mängd tabletter eller något annat, Så jag förstår varför en hel hope av mina vänner gjorde det de gjorde, för att citera min bror genom min far, " folk är så respektlösa ", som var ett av hans sista yttranden innan han hängde sig själv. Han skulle bli 17 det året och jag hade inte träffat honom på 5 år. men pratat med honom två gånger året innan. 

Idag sitter det fortfarande i att jag är en del av det respektlösa gemaket som gjorde att han tog beslutet, speciellt efter min sista kommentar som jag inte kan släppa, allt bara för att min egoism eller depression eller vad man ska kalla detta mörker bara stal all min energi.

Jag har en helt ny uppfattning av hur allt runt mig fungerar och jag förstod en hel mening med mitt liv på bara nån minuts eftertanke denna sommar 2016. Allt har en mening, allt som händer, man förstår den inte när det väl händer, men när man väl gör det så gråter man, och det slutar inte.

Under sommar och höst 2015 så kom jag i kontakt med en person, världens bästa "svarta" får, för via honom så kom jag i kontakt med en del av min släkt som jag inte visste fanns och det fick mig att oväntat ta upp släktforskning och att försöka ta del av den Norska och Svenska släkt som det visade sig finnas. Det här "svarta" fåret fick mig också motiverad och positiv under en stund, som jag inte kände igen, något som jag bara hade haft känningar av några enstaka gånger tidigare. Jag måste vara världens bästa på att dölja att jag mår dåligt, för det blir man bra på, när man inte vill berätta för folk. Såpass bra att efter uppvaknandet som blev till av fluxotinets vågmästarroll i att greppa mig och föra mig vidare till ett positivt perspektiv på livet och allt runt mig, kändes och känns verkligen skumt, då jag för min del varit deprimerad, självmordsbenägen, självdestruktiv, med min mest använda mening någonsin med en underton av död.  "Jag är positiv! Jag kan ju dö imorgon!", mitt svar var att jag var positiv med en stark underton av destruktiv negativitet, och jag fick ofta höra från yngre och äldre att jag var väldigt destruktiv både i tänkande mot mig själv och annat. Idag kan jag inte göra annat än att hålla med.

Jag har fått kommentarer som jag idag inte kan försvara, eller tycka speciellt bra om, som "Om du mår så förbannat dåligt så kanske du ska ta antidepressiva tabletter". Jag frågade i maj i år om att få det, första gången i mitt liv som jag verkligen skrek om att få hjälp för att jag orkade inte hålla upp charaden längre. Jag hade suttit och månader innan berättat om mina planer och det enda som höll mig kvar, jag vet inte ens om det mottogs som seriöst, men jag började öppna mig.

Jag har medicin vägrat i de fallen där orosdämpande och ångestnedsättande borde ha tagits efter att jag fick ett panikångest anfall som slutade med en total blackout, jag slutade ta huvudvärkstabletter och värktabletter och vägrade all form av medicin i många år speciellt efter min tablettöverdos som inte fungerade, vilket var en kompott på all möjliga receptbelagda triangel mediciner. Den gången blev jag tvingad till att besöka vuxenpsyk, jag har för övrigt alldrig känt att hjärnskrynklare varit till någon nytta, de bara sitter där och lyssnar, inte direkt så att det hjälper eftersom att en depresision är en läkeprocess som kan ta massor av år, även med hjälp. Jag tog inte någon hjälp i form av sådana personer inte frivilligt och inte på eget bevåg. Jag kom dock underfund med en sak, på en vecka så hade jag försökt ta livet av mig 4 gånger, vredesutbrott, jag minns som att de var igår och allt jag minns, tas upp som att det var igår, jag har dock inte alla detaljer klara för mig bara för det.  Den veckan så kände jag mig som ett fiasko, inte nog med att jag hatade mig själv totalt innan, jag kunde inte ens ta livet av mig, jag kände mig ännu mer värdelös, men jag kom fram till att jag nu hade försökt ta livet av mig till och från i närmare 15 år och misslyckats, det var bara att ge upp. Jag var för värdelös för att ens dö. Kändes som att någon stoppade det och räddade mig om och om igen bara för att kunna skratta åt mig. Så I slutet av 2009 så slutade jag försöka, det har dock inte stoppat mig från att nästan dagligen tänka på det eller planera, men nu i januari-februari detta år så började jag må sämre igen efter att ha mått relativt bra senaste 5-6 månaderna så kraschade jag totalt, jag slutade ta hand om mig och barjade intensivare tänka på saker och ting. jag började visualisera saker framför mig se det jag planerade, jag blev rädd, för att jag hade bestämt mig att om jag går bort så gör jag en stor skara människor ledsna. För det finns bara en av mig, endast en Slisk. Så jag gav upp och berättade och frågade efter anti-depp. Jag tog första riktiga steget bort från "ensam är stark skiten" och bad om hjälp.

Det riktigt roliga nu i sommar var att när medicinerna väl tog en ordentlig vågmästarroll och kastade över mitt negativa och destruktiva tänkande till att vara 200% totalt nyktert positiv så blev jag rädd, jag had inte varit glad sedan mitt första riktiga förhållande 2008. Så jag hade glömt bort hur det var att vara euforisk över små simpla saker, så jag kände att jag ville tillbaka och slutade med medicinerna, I från maj till slutet av oktober så var deleffekten av medicinen, nu är jag redo att antingen ta mediciner igen och eller terapi och möjligen uppsöka mer hjälp och gå vidare, jag är inte längre rädd för att vara glad, det känns faktiskt väldigt härligt. I hela denna vevan i varje fall så fick jag mycket kritisering av några av mina vänner som inte alls tyckte att jag var i ett stadie utav tillfrisknande utan i en psykos eller att jag utvecklat schitzofreni. (saknas en massa detaljer i det här bloginlägget som kommer vara med i boken när eller snarare om den blir skriven.) Det var inte bara jag som var ovan med att vara glad, och positiv, några har aldrig haft äran att träffa mig, men det jag ville ha sagt med detta är att många av ens vänner och eller familj för de som har en sådan att snacka med, missar allt som oftast alla tecken på en degraderad personlighet och märker  inte något förens det är försent, så det gäller att snappa upp det tidigt, och för er sorgsna själar där ute som är deprimerade, ni ska bara veta att det alltid finns någon som älskar er, om det så är familj eller vänner, så finns det alltid någon som kommer att må lika dant som du mår nu, om du väljer att bortse från den hjälp du kan få och tar ditt liv.

Jag bryr mig om er alla och när jag som empat känner av er så gråter jag med er och jag känner er smärta och det enda jag vill göra är att ge dig / er en kram och säga att allt ordnar sig till slut, för det gör det. Jag åt anti-depp i 25 dagar, och käkade en massa citrus som man tydligen inte ska göra och jag arbetade med mig själv genom meditation och kortare promenader, jag upplevde min första soliga sommar på många år, om man ska uttrycka det så. både bildligt och afk.
Jag vet hur det är att inte vilja ta hjälp för att man känner sig värdelös och att ta hjälp det är som att ge bort den sista gnutta dignitet som man kämpat att hålla kvar, men det är värt det, jag slutade även röka, snusa, dricka alkohol, inget kött och inget överflöd av socker, det vill säga inget rafinerat socker, inget tillsatt socker och dricker inte heller längre kaffe och så lite tidningar och tv och radio som möjligt, inget som bygger på dåligt inflytande, jag lyssnar knappt på musik fär att jag är överkänslig emot vissa frekvenser. Skitsamma.

Allt skapar i varje fall en kedjereaktion och om man inte är kvar, så missar man att se den och den skapar bara mer lidande, stannar man kvar så stoppar man den, men pinar sig själv och fram till den dagen när man kommit på vad ens problem eller situation som skapat detta negativa tänkande och destruktiva beteende uppdagats så kommer man må dåligt, men du får inte glömma att du är stark, och uttrycket "ensam är stark" är bullshit och du är långt ifrån värdelös och du har säkerligen en grupp beundrare och vänner som väntar runt hörnet, "nu" är bara en kort stund, och livet är mer eller mindre en upplevelse som vi själva har valt, kommer vi klara oss ur situationen eller kommer vi ge upp? Jag har valt att inte ge upp, för att jag har personer runt mig som bryr sig om mig och jag vil inte utsätta dem för det mående som jag bör och har burit på.

Det gäller att kunna förändra sitt tänkande, och det är svårt, som fan. men om livet hade varit lätt att leva så hade vi nog inte haft känslor etc.

Vill du ha någon att prata med så finns jag på FB, jag lyssnar och hjälper gärna till så mycket som jag kan. (Saknar utbildning inom psykologi.)

Tack för att du läst, och jag hoppas att du som mår dåligt tar till dig av de sistta raderna, det jag framför allt har i tankarna är pröva på meditation, andning och nån promenad, när du orkar, vare sig det är 2 min för att det är alltid bättre än inget alls. Undas något så skriv.

ANNONS
Av Slisk Lindqvist - 16 november 2016 23:26

So, this summer I really thought that it would be a good idea to spend my time writing a book, the real fun thing about that is that i did start on it, and I know how large it is going to become. I could had written it when I really was in the mood, then the book would had been done now, because it does not take that much of a time to write a book. Especially when my head was stuffed with information which I wrote down on different conversations on Skype. Well, there will be a book, but I'll have to become high first, because I don't feel anywhere near motivated right now. 

Some more updates, I am going to read through the earlier stuff that I have written. Some of it is really disorienting. ;P There was really a lot in my head this summer.

I have let down myself, and lost myself in someone, that does not want me or have any interst in me, so what do you do when you don't use any forms of drugs to relieve pain? Well you write, and let everyone that reads know that the one writing is an idiot, haha. Well not exactly, but in the way that I lost myself was that I have spent nearly 70 days in a row thinking of only one person, and that is not good when you are trying to find yourself and set every faults and wrongs, right. Well, the person is not dead but i felt a bit of myself die today. Haven't been sad because of this for a while. a long while. Because I was a happy single empath and than I was a really happy person, for the first time in 8 years i can feel that I have a heart again and I don't wonder if I am an psychopath, and some months later I get to feel this, feels like something really don't want me to be happy. It is a beautyful thing to be in love, I really love this person, she does not love me. Acceptance is gratitude and sadness can be mastered with meditation, release and take a new step. Well, I am still thinking of the person as often as any day other day, and that is every waking moment.  Oops, this feels like a downer situation. Well nothing to be sad about, I was the only empath in that situation.

As a result of this, well, I can turn of the computer and the phone, they have been on only for her, to damn dedicated, but that can also extend my meditation time as I have been meditating less as result to feel less. I don't really want to know stuff in beforehand about a person and play dumb when they tell you "hey, I just had sex", yeah, so I felt.... Awkward.

I also plan on traveling, because of this person, I am now trying to learn a language that was not on my top 5 even if traveling to Iceland was on top all because of EVEonline. Well, It's a quite easy language, so I will probably learn, in a bit. Wondering if it would not be better to actually go on a studie for Icelandic. It's fun anyway. I will learn the language and travel there with my god friend and "brother" Ray, probably. The destinations where actually planned to be Egypt and second to that China. I want to learn Russian and Mandarin.  The thing is, now I don't have anyone to spend my time on, because she don't want to write to me after I told her the third time that I am actually in love with her. NOTHING BEATS THE THIRD TIME. The third time is the charm right. Isn't that supposed to bring luck. So, who wants to play hangman? haha.

I'm thinking. a good thing now would be to actually turn of the computer and the phone and travel somewhere, be with a friend and help others get food and water or just take a run for it and travel just for the sake to be alone. I have been closing in towards the depression again though, but it's so much easier to live in darkness than light. More or less because I have spent most of my life in darkness, with thoughts of suicide etc.  Well, June, July, August, September, October and I hoped for November to but well can have everything.  Almost six month's! Almost a record, I have had a year without it as a maximuu.

Really dipping the darker asepct of life. I don't really give a damn, almost none reading anyway.

ANY how... Charity travel or selfhealing, that is the question. I don't really care about myself to much.

Av Slisk Lindqvist - 12 november 2016 22:46

When it comes to "gravity", I find my self lacking the belief of it's existence. I believe that it is attraction of our smallest building blocks. some objects are more magnetic than others but magnetism is also something that is not complete to the fullest, there is a theory that humans emit their own electromagnetic fields, well some spiritual people say that they see Auras, well I can't disagree, some people are able to see these electromagnetic fields and the colors that the heart emits from the many different frequencies from feelings and moods. I believe that the universal language was never vocals, it was the eyes and the sync of someone else's field. It's only vibrations, when the humans stopped believing in the existence of the universal language and started to research in everything, they called to the heavens and asked why they could not understand each other. The lack of empathic communication started the revolution/de-evolving of vocal communication. Well back to the electromagnetic field.
 
The earth has a magnetic field and "gravitation" to explain this they had to take in the existence of the earth's rotation, I have a really hard time believing that we are on a spinning ball and I can't feel this force of nature, not ever, that does not make me not believe in the "globe" (it should be pear shaped or oval) nor the flat earth theory/fact.
Well what if they really are just one force similar to electromagnetism, but works differently? There is not enough research to prove it, but i believe that this polarity attraction is the right theory in the future. (Earth is positive everything is equally negative.) With that I believe that we as individuals are able to reverse our polarity, with thought. If the base of everything is made out of quarks, what makes them stick together if not equal amount of polarity attraction.
 
There should be a twin for everything, almost every known star systems has a partner, a reverse polarity. (I have not read anything about the law of attraction, I really should do that I think.) Well then that should be in all forms even in the smallest of forms, (Like binary code - 1(on) & 0(off).) This is only my rational & logical thinking that derives from many years of a lot of interests.
 
I believe that Levitation is not just a hoax recorded in books and texts of history.
 
If you can reverse the polarity of the majority of your "magnetic quarks" then that should be possible.
 
(Example theory with no facts:
The human body is made up of, say 100 trillion quarks, and you can control every one of them with your thoughts. Not in an individual way, say more like depending on your electromagnetic field. The field emits colors, as colors are only vibrations, you can have different vibrations depending on moods or states of mind, and therefore change the color of your electromagnetic field by taking care of yourself. More or less taking care of your mental health, because that is the only thing that matters. The ultimate color of your "aura" to have is golden/white, or rather that should be the ultimate form of color, as that is the color usually described in old texts.
 
As black is nothing, meaning a loss in color. This should be the loss of control, and also by the spiritual people the color of anger or depression. Total negative polarity, the opposite of black is obviously white, which should be the absolute opposing force/vibration to suicidal depression/trauma/PTSD, and as everyone with the aura/vibration/light of enlightenment are usually depicted and/or written about as the happiest and most pure people in the world, then that should mean that you really need to have a clear mind with no racism, hatred, depressing/negative thoughts at the time when you are trying to switch polarization of your quarks. In my meaning, is that you need to have total control of your mind and body, that means lots of work with yourself, meditation and discipline.
 
This may sound easy but you always have the equal force in the opposite direction called distraction. This can come as a mental and/or physical manifestation meaning that you will have to have a clear mind. Because everyone are empath's and the distraction that is layed down for them are the feelings of others and thoughts of others manifesting. The closer you are to levitation, the stronger the pull for negativity because there must always be an equal force of attraction polarity to maintain the neutral balance of nature.
 
Earth is Positive, and you are Negative, The sun is probably Negative. Not totally sure. )
 
 
Aurora Borealis Is usually seen as green. That is a calm color, but more is seen the worse the earth's magnetic field gets, I know (Personal experience can not be used as evidence.) that earth is in sync with everyone/everything living on it, the aurora has become greater in size since some while ago, this is by my say, due to the inhabitants negativity, it is starting to become greater than the supportive positive polarization. This is why species of different kinds are dying.
 
This is probably why all strange weathers has been showing up and, a clouded heart can change the weather to the worse for everyone, because everyone living are empath's, so all the feelings around us are projected upon everything that isn't aware.
 
This is all for now. Try to love everything and try to behave, and be honest, towards yourself and others, even if it hurts. That is the only way forth and towards your path in life.
 
Peace, brothers, sisters & non genders etc.

Presentation


The rantings of a crazy man! ;D Well, if you want to read, go right ahead, some of it is in Swedish with a BAD google translation (because lazy) some of it was only written in Swedish and the later material should all be in English (when I'm not to lazy).

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Är du troende?
 Ja.
 Spirituell
 Agnostiker
 Ateist

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ  - querzion - the way of nevyn  med Blogkeen
Följ  - querzion - the way of nevyn  med Bloglovin'

Comment War


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se