- querzion - the way of nevyn

Senaste inläggen

Av Slisk Lindqvist - 28 februari 2017 20:40

Så, nu kan jag försvara mig med papper också, om att jag inte knarkar. hahaha
 
Får se hur det här blir då. Lär bli stoppad igen och igen och igen, men faktum är att jag tappar bort mig när jag pratar ibland och blir tyst, kommer på vad jag ska säga och säger det snabbt och det blir för snabbt, så jag saktar ner och om jag pressar mig så börjar jag stamma, så jag tystnar, det är ett kännetecken för att vara påverkad av narkotika, men min hjärna funkar inte som den ska alls, jag kan inte formulera mig om jag blir för glad, då blir jag intensiv till slut börjar jag stamma, jag har ingen aning om varför det är så, men jag är mentalt trött och varit det i många år.
 
Så jag lär bli intagen igen och igen och igen. Att spruta olika kemikalier i ögonen som bromsvätska är inte heller bra, bara så att ni vet. Då blir de röda dygnet runt, poliser lyssnar inte om du säger att du har asperger och adhd, de skiter fullständigt i det, och de kan inget om beteendemönstret av de syndromen heller, poliser blir inte lärda om det antar jag, kul för mig som beter mig som att jag är hög på amfetamin dygnet runt, pratar i blandade tonlägen och takter för jag vet inte vad och sen hjälper det nog inte att jag blir glad, ledsen, arg, frustrerad, glad, apatisk, glad, självmordsbenägen, arg, ledsen, tyst inom några minuter. Så det kan ha med ett möjligt tillstånd att göra som jag inte har på papper.
 
Det här känns i varje fall bra att få hem på posten.

   
 

ANNONS
Av Slisk Lindqvist - 26 februari 2017 04:39

Jag är för att vi ska ha jämställdhet, att vi ska få uttrycka oss som vi vill och känna oss som vilket kön vi vill, funderar mycket på avköningen som håller på, människor är långt ifrån räkor.. DVS androgyna. men ändå ska vi välja att vara det mentalt, det är inte svårt att lära ut.
 
Jag fattar, men jag stör mig på det, och jag vet inte varför. Dessutom så fylls hjärnan av en massa konstiga tankar, som att det hela är ett försök att tvinga på folk ett androgynt samhälle så att det inte går att ha det på annat sätt än jämställt, för om det inte existerar några kön så kan man ju inte ha några problem med sånt.
 
Mentalt så känner sig vissa mer åt ett håll än ett annat, jag har lättare för att vara med tjejer, jag är mer feminin, jag har inga problem att spexa med kvinnokläder, är jag då en hen? Är jag en kvinna i en mansform? Ne, jag har den form som jag tillgavs för det här livet, jag har spirituella tankar som krockar med det icke spirituella samhället som vi lever i, jag tror på reinkarnation av energi, så jag kan lika gärna ha varit kvinna i en massa tidigare liv, men jag dras inte till mina tidigare liv om jag ens haft några.
 
Det är något som jag sitter och tänker på, att jag inte passar in, pga min tro, väldigt få vill lyssna med öppet huvud, de kritiserar mig, som när jag menade på att rädsla kan förstärkas av dragningskraft och nu när folk börjar öppna sig mer så blir den rädslan i kombination med polariserad dragningskraft förstärkt.
 
Samtidigt så tror folk att jag är dum i huvudet, och några gillar inte alls vad jag skriver och har en automagisk benägenhet att ifrågasätta allt och allt och allt som jag skriver, säger eller delar.

Jag vill vara fördomsfri och respektfull, precis som att jag försöker upprätthålla min veganism till fullo och förmedla kärlek och respekt för allt liv, det är rätt svårt att vara positiv när så många är negativa, halva tiden känner jag för att hänga mig och den andra tiden att gråta, däremellan är jag glad. Jag förstår inte vad det är för tidsrymd jag lever i, den är respektlös, elak och en massa annat. Jag behöver förflytta mig.

ANNONS
Av Slisk Lindqvist - 18 januari 2017 00:24

Oavsett vad man skriver så eminerar man fortfarande sin tillfälliga energi, om man inte är tålig att hantera motgångar så blir man ställd inför dem tills man lyckas eller ser sig själv som ett avslutat kapitel. Det är "law of attraction" och jag hatar den, det är inte ens rätt beskrivning på vad som egentligen händer, hur ska man då kunna bli glad så att man kan utstråla glädje och kunna dra åt sig motattraktionen? Ett år har snart gått sen jag ändrade hela mitt liv och blev glad, såpass att min dragningskraft blev starkare än någon annans, samtidigt så lärde jag mig att styrka möts alltid av lika högt motstånd och glädje möts alltid mot sorg. Jag kunde gått emot en hel armé utan en tanke på något negativt. Nu sitter jag här och jag förstår polariserad attraktion på en helt annan nivå, jag förstår dragning mellan individer, maskulinitet och femininitet i kronan av våra kroppar, jag vet vad auror egentligen är och jag vet vad och hur dragningen till varandra fungerar, jag förstår ett händelseförlopp under tiden det händer och jag förstår eller kan i varje fall sätta mig in i andras tankebanor.


Jag gick från tråkig till extremt tråkig på bara en månad av antidepressiva och slutade för att jag inte pallade att vara glad. Människor är flockdjur, men vi lever i mörk frånvaro, tekniken vi håller är inte bara "fun & games" det stör ut vår förmåga att kopplas samman med omvärlden, känt faktum, ändå händer inget.


Jag vill bli glad igen, jag vet hur det känns, och ensam så är jag rädd för det. För den euforin är inte meningen att man är ensam om. När jag säger att jag känner mig ensam och tom, så kan inte andra förstå. Att ha någon gör inte att det går över, att vilja ha någon får det inte att gå över, låtsas känslor ser jag igenom fast det känns trevligt när någon är glad, antingen så ligger man på samma nivå och synkar direkt eller så tar det ett helt liv att synka. Det betyder att man måste vara öppen med sig själv och mentalt bara släppa in en annan, jag vet hur det känns, ett helt liv med att bygga mentala murar bara för att broarna var för svåra att ta till sig, det är antagligen bara galenskap från min sida som ännu en gång låter full tillit vara en av de sundaste tryggheterna, människor har blivit så vilsna och hänsynslösa att de inte vet vad de gör mot andra.


Babylons torn byggdes för att tro och tillit försvann, och det var därför de delade onaturliga språken kom till, för att hjälpa till att förklara hur en känsla kändes. Jag vill så gärna se att fler känner det jag förstår, vi är alla bara barn, vi vet ingenting, jag känner mig mentalt missanpassad och ingen verkar förstå mig därför blir jag istället ABC klassad. För om man inte tillhör normen så tillhör man "de där".

Av Slisk Lindqvist - 2 januari 2017 17:14

Jag ber alla djurvänner att dela det här meddelandet och hjälpa till att föra orden vidare.
Det finns många som stödjer dessa förslag, men namnen är inte tillräckligt många.

Under många års tid har vi fått njuta av vackra ljusshower och annat vansinnigt fint när det nalkats ett nytt inkommande år. Även om fyrverkeri är något vansinnigt förtjusande och vackert att se på, så har det fortfarande nackdelar som fortfarande inte går att undvika och med djur först och främst i mitt yrkande om att lagar angående fyrverkeri borde formas och hållas åt hårt så ber jag er att läsa på om det hela och slutligen skriva på.

Varje år så ser vi samma sorts nyheter och information, och många djurvänner som beklagar sig angående problemen med fyrverkeri. Vi som är djurvänner borde först och främst tänka på dem som inte kan föra sin egen röst,
utan endast kan visa det genom kroppsspråk, husdjur och gårdsdjur skadas årligen emotionellt och även fysiskt utav vårt sätt att säga hej då till föregående år. Jag personligen anser att detta borde regleras, djur ska inte behöva lida pga rädsla, ångest, stress etc. Detta gäller även människor. 

Sen har det skickats ut överflöd av videor med ogenomtänkt hantering utav potentiellt livsfarliga fyrverkeripjäser, och det har mer eller mindre liknats en krigszon mer än något man njuter av att titta på. Där går tankarna till vissa större städer där föreskrifter angående säkert avstånd inte har följts osv.  Civila ska inte behöva vara rädda för att gå ut och fira Nyår, och om människor ska kunna ha det privilegiet så skall djur också kunna ha detsamma (att vara utan rädsla).

Mitt förslag är att det röstas igenom nya regleringar och lagar angående hantering och distans utav fyrverkerier, med omedelbar verkan, säljstopp av fyrverkerier utan licens eller planerat evenemang i sikte. Det jag vill ha sagt med det är att privatpersoner till viss del inte borde få skjuta utav fyrverkeripjäser utan att först gått igenom en laglig instans eller eventuellt en stadskommité avsedd för ändamålet. Allt planerad fyrverkeri avfyrning borde utfärdas på en och samma bestämda plats för varje ort och endast under en viss tid på dygnet och endast på utvalda dagar, så som Valborg, Midsommarafton, Nyårsafton och möjligen på en kunglig födsel och eller eventuellt monarkiska födelsedagar.  Evenemangen måste hållas en viss distans från centrala orter så att djur blir första prioritet och varje stad och by har rätt till en utvald plats som det avfyras på. Med detta så kan även all städning ske på samma plats dvs mindre område och inte utspritt på en hel stadsdel eller stad. Evenemang som spelningar och festivaler ska söka tillstånd för att kunna avfyra pjäser som har en x (i dagsläget obestämd) decibel nivå, förslagsvis allt som går över musikens x (i dagsläget standard) ljudnivå.

Det här har säkert tänkts ut av många fler än mig, men istället för att prata om det så vill jag vara konkret detta bör regleras oavsett, och det handlar inte om att ta något ifrån folket, det handlar inte om att kontrollera folket, det handlar om att kontrollera situationen runt djur och potentiellt lagliga sprängämnen.
 


http://www.skrivunder.com/fyrverkeri_lagstiftning_sv


http://www.skrivunder.com/fyrverkeribegransningar
Fyrverkeribegränsningar.se


Tänk på att bekräfta er underskrift på er e-post.

Av Slisk Lindqvist - 1 januari 2017 14:14

Jag vet vad jag är, jag vet vad jag står för, jag vet vad jag tycker om och inte tycker om. Det är du som läser som är det stora frågetecknet.

Vissa vill inte acceptera mig som vegan, innan jag valde att ta den här vägen så skapade jag och köpte och fick jag saker som var gjort utav djur. Jag äger två pluggar med två stackars ökenskorpioner, ett momentum i mitt liv där jag brydde mig men samtidigt tyckte att det var häftigt att ha insekter i öronen, karma sa ifrån och båda mina öron spräcktes, numera tittar jag på dem och funderar på hur jag ska få dem ur plasten så att jag kan begrava dem eller sticka mig och se om det finns något gift kvar. Jag har till och från gillat kött, men endast när folk har lyckats krydda det så att jag inte känt smaken av död och känslan av den energilösa substansen. Så jag valde att till och från vara avhoppande vegetarian, och så var det i ett par år, tills jag fick mitt uppvaknande, jag fäller bittra tårar varje gång jag ser något som råkat illa ut, hösten är en stor sorg, med så mycket död, men jag vet att allt har sin tid, löven agerar skydd och mat och nästa vår så kommer det att växa ut mer, björken är fortfarande ståtlig och vacker när den står där naken.

Jag har några läderarmband, jag vet inte vad jag ska göra med dem, i somras så kände jag energin ifrån dem, jag grät floder, energin är låg och full av lidelse, och jag bär ett av dem dagligen för att påminna mig om djurs lidelse, du har ingen rätt att säga något om mig, när du inte ens förstår tanken bakom varför jag använder det armband som en gång var hel och levde, jag straffar mig själv, genom djurets lidelse, karma kommer att rättfärdigas tillslut. Jag vet dock inte vad jag ska göra med dem, att ge dem till en köttätare är inte rätt eller att ge dem till någon annan, det enda jag kan göra är att sätta upp mitt egna altare av död eller begrava dem med en ordentlig ritual, men det tänker jag inte göra än, för jag vill göra det på en plats som jag kan besöka till och från på mina promenader, en vacker plats där en del av djuren kan finna frid.

Sen har jag en eller kanske två tankar som andra som jag kallar dem, hippster eller extrem veganer, som bara kan se schackbrädet och inte alls förstå konseptet av shogi. Veganer bygger allt på djur och djurs lidande och exploatering av djuren för massproduktion eller test för människors säkerhet genom att skapa lidande, och allt för många är oförstående till en massa saker. Jag har skapat saker i ull, för att det är ett vackert material, och det värmer och man kan känna djuret nära sig, eftersom att jag är emot fångenskap av alla slag så är det här enda sättet som jag tycker är okey för att äga ett djur, så länge som djuret inte har lidit i processen, jag vet att jag har sponsrat en potentiellt hänsynslös marknad, det är mitt problem inte ditt, jag tycker ändå att vill man ha något så får man göra det själv. Jag stickade en halsduk som nu är 8 år gammal och den kommer jag att ha resten av mitt liv, jag kommer alltså inte behöva förorena miljön för att jag ska köpa en ny plast halsduk vartannat år. Jag har gjort en tröja i lovika garn från Norge, enda stället som jag anser man ska köpa ull ifrån, det håller god kvallité och ska man kunna ge det så måste man sköta om djuren, utan stress.  Den är till för vår och höst användning, sen gör jag en till av ull och alpaca som är till för vinter och jag skäms inte för att jag använder det, för att de här tröjorna kommer hålla längre än de vanligaste massproducerings skiten som säljs och faktiskt exploaterar djur för att folk ska kunna vara snygga utan en tanke på djuren, jag tänker på alla får som ger mig värme hela tiden, och jag skulle gärna ha velat köpa dem så att de kunde få gå fritt på ett jättestort fält och bli dödad av vargar istället för att bli mat till någon som inte bryr sig om ekosystem  eller djur.

Jag vill rädda världen, på alla möjliga sätt som är möjliga, dock så kan man inte alltid göra det. Jag kan i varje fall vägra att använda produkter som EXPLOATERAR GENOM MASSPRODUKTION och skapar LIDELSE. Att jag använder mina tröjor, betyder inte att jag massproducerat något, jag har skapat ett kvalitets arbete som jag inte tänker utföra åt någon annan. Hade inte folk varit så materialistiska så hade de bara haft ett fåtal klädesplagg och massproduktionen hade inte behövt vara så som den är idag.


Det viktigaste är att inse vad som kan vara acceptabelt beroende på beteende och vad som inte är acceptabelt alls, att vara extrem tjänar ingenting till om mna inte kan vara förstående, jag bryr mig om mycket mer än bara djuren, du  är värd lika mycket som ett löv, men det är för att ett löv för mig bär samma värde som allt annat som lever. Har man inte en öppen insikt så blir det lätt att man fördömer andra för att de inte har samma ideal, jag har nog samma ideal som alla andra veganer, sen så kanske jag inte lever upp till majoritetens standard, men tydligen så är det acceptabelt att ha djur när man är vegan. Den är jag oförstående till, det är fångenskap om de inte kan välja att dra när de vill, och själva välja att komma tillbaka, katter räknas inte till det här, fångar som spenderat en lång tid i fängelse dras nästan alltid tillbaka pga säkerheten och de fasta reglerna.


Även om jag kanske borde tycka illa om människor så kan jag inte det, jag anser att människan är vilsen, och en dag så kommer de på rätt väg igen, att sätta sig och vara dömmande över andra är inte rätt, vi lever inte i en box. Möjligen en simulering.


      

Av Slisk Lindqvist - 23 november 2016 16:08

I believe that earth either flat, globe, hollow, inverted, concave  or other shape thought of etc. uses atomic attraction polarity through electromagnetism (or another unexplained form of attractionn), as we all create a field of electromagnetism (in theory) / our own "gravity" (in theory). We pull or push with our own polarity, this is how everything works (in my mind anyway), with a higher density and/ or greater surface, the push or pull is would be stronger all depending on the polarity of the atoms or quarks or any definition of matter.


This hypothesis that I came up with this summer (2016) is parts of other peoples work and yet to be proven or disproved theories, but it is not disproved in it's entirety . I do not have enough or the sums of money that could be needed for the actual experiments or the math/physics knowledge to prove or disprove this, but it is a universal theory that could be used for probably anything, but needs a constant frequency for the pull/push to actually exist, and it could or may change the whole view of many other theories. As it is part of magnetism, it should be able to be messured by todays applications like EMF indicators or something, I think that it's probably so common that the frequency is not registred because of error callibration, so it needs to get isolated or reconfigured.

This does not prove the shape of earth, but it would really undermine the gravity crock of shit that we have been taught if polarity attration was proven.

Please also read A hypothesis on polarity attraction to get a greater understanding on the claims.

Av Slisk Lindqvist - 17 november 2016 01:57

Tjenare alla dystra människor där ute, jag blev lite mörkare än jag hade tänkt vara i föregående inlägg, så jag tänkte att jag kanske ska ta och skriva lite om mina egna erfarneheter av det konstanta mörkret som jag inte vill tillbaka till, men jag vet att jag antagligen kommer dit igen.

Jag kanske ska börja med att säga att jag nu är 30 och om ett halvår 31. Vuxen och borde ha jobb, lägenhet, flickvän och möjligen en unge eller två. må skitbra och en massa annan skit som man får inprentat i huvudet via media. Nope, så är inte verkligheten. Jag är som sagt 30,  jag upplevde från startår x till att jag var nån månad från 15 ett inte så trevligt liv där kärlek uppvisades genom att man inte blev slagen när man själv eller syskonen gjort fel eller ens sjuka fader inte kände för att göra sadistiska utspel emot en, jag hade väl mer eller mindre tänkt att göra som alla andra och skriva en bok om min sida och resa av det hela. speciellt eftersom att jag denna sommar stack iväg, träffade min far, kramade om honom och pratade om mina upplevelser, hur mycket jag hatat honom och alla sadistiska tankar jag haft för att hämnas när jag var i mina yngre dagar. Det var en självläkningsprocess som tog många år och jag känner inte att andra har någon rätt att varken spilla ut sina fördomar, ilska eller något annat. För det var inte ni som blev behandlade illa, (om det inte är min mor eller syrror då eftersom att brorsan inte längre är kvar.) Det här är och kommer att förbli en tung del någonstans i bakhuvudet, men jag kände att jag under runt 6 års tid inte länge varit arg, jag hade bara släppt det, låtit det rinna utav. Så nu i sommar, när jag fick ett uppvaknande så bestämde jag mig för att ändra på allt. jag ansåg att 15 år utan kommunikation var nog mycket som straff, och jag kände att om jag kan träffa honom och inte vara rädd eller arg så är han förlåten. Jag vet inte vad intressant det är för fölk att lösa om ett liv som en 30 åring har att berätta men om det är något jag borde skriva om i ett större och mer utarbetat detaljarbete så dela gärna med en kommentar eller två.

Just denna post är inte till för att berätta om gammal skit. Detta inlägg var mer en fortsättning på det förra i en ton åt depression till. Tankar om att inte vara tillräcklig eller att ingen älskar en, att känna sig ensam och försöka trycka i sig att ensam är stark när det inte är i närheten till en sanning. Man behöver inte ha haft ett hårt liv för att genomgå den här mörka sinnesstämmningen, jag känner inte att jag har genomlidit ett hårt liv, jag led inte av "pojken som hette det" fiktions scenarion,. Jag levde dock mod daglig snarare dygnet runt skräck och rädd för mörker och hus ända till denna sommar, men när jag var liten så gick inte jag eller mina syskon i tankarna, det jag verkligen kan komma ihåg är det att jag undrade vart jag hamnat för att jag har aldrig känt att jag är härifrån, jag har känt mig vilsen. jag har velat åka hem hela tiden, och jag debuterade halvdant oseriösa självmordsförsök redan i väldigt tidig ålder, jag tyckte inte synd om mig, jag imprentade mig själv att det var okej, för att det finns de som har det värre. Till slut så var man så avstängd att att man inte kände glädje, enda gångerna jag verkligen kände glädje var när jag hade snaran runt halsen, eller precis efter att jag svalt en mängd tabletter eller något annat, Så jag förstår varför en hel hope av mina vänner gjorde det de gjorde, för att citera min bror genom min far, " folk är så respektlösa ", som var ett av hans sista yttranden innan han hängde sig själv. Han skulle bli 17 det året och jag hade inte träffat honom på 5 år. men pratat med honom två gånger året innan. 

Idag sitter det fortfarande i att jag är en del av det respektlösa gemaket som gjorde att han tog beslutet, speciellt efter min sista kommentar som jag inte kan släppa, allt bara för att min egoism eller depression eller vad man ska kalla detta mörker bara stal all min energi.

Jag har en helt ny uppfattning av hur allt runt mig fungerar och jag förstod en hel mening med mitt liv på bara nån minuts eftertanke denna sommar 2016. Allt har en mening, allt som händer, man förstår den inte när det väl händer, men när man väl gör det så gråter man, och det slutar inte.

Under sommar och höst 2015 så kom jag i kontakt med en person, världens bästa "svarta" får, för via honom så kom jag i kontakt med en del av min släkt som jag inte visste fanns och det fick mig att oväntat ta upp släktforskning och att försöka ta del av den Norska och Svenska släkt som det visade sig finnas. Det här "svarta" fåret fick mig också motiverad och positiv under en stund, som jag inte kände igen, något som jag bara hade haft känningar av några enstaka gånger tidigare. Jag måste vara världens bästa på att dölja att jag mår dåligt, för det blir man bra på, när man inte vill berätta för folk. Såpass bra att efter uppvaknandet som blev till av fluxotinets vågmästarroll i att greppa mig och föra mig vidare till ett positivt perspektiv på livet och allt runt mig, kändes och känns verkligen skumt, då jag för min del varit deprimerad, självmordsbenägen, självdestruktiv, med min mest använda mening någonsin med en underton av död.  "Jag är positiv! Jag kan ju dö imorgon!", mitt svar var att jag var positiv med en stark underton av destruktiv negativitet, och jag fick ofta höra från yngre och äldre att jag var väldigt destruktiv både i tänkande mot mig själv och annat. Idag kan jag inte göra annat än att hålla med.

Jag har fått kommentarer som jag idag inte kan försvara, eller tycka speciellt bra om, som "Om du mår så förbannat dåligt så kanske du ska ta antidepressiva tabletter". Jag frågade i maj i år om att få det, första gången i mitt liv som jag verkligen skrek om att få hjälp för att jag orkade inte hålla upp charaden längre. Jag hade suttit och månader innan berättat om mina planer och det enda som höll mig kvar, jag vet inte ens om det mottogs som seriöst, men jag började öppna mig.

Jag har medicin vägrat i de fallen där orosdämpande och ångestnedsättande borde ha tagits efter att jag fick ett panikångest anfall som slutade med en total blackout, jag slutade ta huvudvärkstabletter och värktabletter och vägrade all form av medicin i många år speciellt efter min tablettöverdos som inte fungerade, vilket var en kompott på all möjliga receptbelagda triangel mediciner. Den gången blev jag tvingad till att besöka vuxenpsyk, jag har för övrigt alldrig känt att hjärnskrynklare varit till någon nytta, de bara sitter där och lyssnar, inte direkt så att det hjälper eftersom att en depresision är en läkeprocess som kan ta massor av år, även med hjälp. Jag tog inte någon hjälp i form av sådana personer inte frivilligt och inte på eget bevåg. Jag kom dock underfund med en sak, på en vecka så hade jag försökt ta livet av mig 4 gånger, vredesutbrott, jag minns som att de var igår och allt jag minns, tas upp som att det var igår, jag har dock inte alla detaljer klara för mig bara för det.  Den veckan så kände jag mig som ett fiasko, inte nog med att jag hatade mig själv totalt innan, jag kunde inte ens ta livet av mig, jag kände mig ännu mer värdelös, men jag kom fram till att jag nu hade försökt ta livet av mig till och från i närmare 15 år och misslyckats, det var bara att ge upp. Jag var för värdelös för att ens dö. Kändes som att någon stoppade det och räddade mig om och om igen bara för att kunna skratta åt mig. Så I slutet av 2009 så slutade jag försöka, det har dock inte stoppat mig från att nästan dagligen tänka på det eller planera, men nu i januari-februari detta år så började jag må sämre igen efter att ha mått relativt bra senaste 5-6 månaderna så kraschade jag totalt, jag slutade ta hand om mig och barjade intensivare tänka på saker och ting. jag började visualisera saker framför mig se det jag planerade, jag blev rädd, för att jag hade bestämt mig att om jag går bort så gör jag en stor skara människor ledsna. För det finns bara en av mig, endast en Slisk. Så jag gav upp och berättade och frågade efter anti-depp. Jag tog första riktiga steget bort från "ensam är stark skiten" och bad om hjälp.

Det riktigt roliga nu i sommar var att när medicinerna väl tog en ordentlig vågmästarroll och kastade över mitt negativa och destruktiva tänkande till att vara 200% totalt nyktert positiv så blev jag rädd, jag had inte varit glad sedan mitt första riktiga förhållande 2008. Så jag hade glömt bort hur det var att vara euforisk över små simpla saker, så jag kände att jag ville tillbaka och slutade med medicinerna, I från maj till slutet av oktober så var deleffekten av medicinen, nu är jag redo att antingen ta mediciner igen och eller terapi och möjligen uppsöka mer hjälp och gå vidare, jag är inte längre rädd för att vara glad, det känns faktiskt väldigt härligt. I hela denna vevan i varje fall så fick jag mycket kritisering av några av mina vänner som inte alls tyckte att jag var i ett stadie utav tillfrisknande utan i en psykos eller att jag utvecklat schitzofreni. (saknas en massa detaljer i det här bloginlägget som kommer vara med i boken när eller snarare om den blir skriven.) Det var inte bara jag som var ovan med att vara glad, och positiv, några har aldrig haft äran att träffa mig, men det jag ville ha sagt med detta är att många av ens vänner och eller familj för de som har en sådan att snacka med, missar allt som oftast alla tecken på en degraderad personlighet och märker  inte något förens det är försent, så det gäller att snappa upp det tidigt, och för er sorgsna själar där ute som är deprimerade, ni ska bara veta att det alltid finns någon som älskar er, om det så är familj eller vänner, så finns det alltid någon som kommer att må lika dant som du mår nu, om du väljer att bortse från den hjälp du kan få och tar ditt liv.

Jag bryr mig om er alla och när jag som empat känner av er så gråter jag med er och jag känner er smärta och det enda jag vill göra är att ge dig / er en kram och säga att allt ordnar sig till slut, för det gör det. Jag åt anti-depp i 25 dagar, och käkade en massa citrus som man tydligen inte ska göra och jag arbetade med mig själv genom meditation och kortare promenader, jag upplevde min första soliga sommar på många år, om man ska uttrycka det så. både bildligt och afk.
Jag vet hur det är att inte vilja ta hjälp för att man känner sig värdelös och att ta hjälp det är som att ge bort den sista gnutta dignitet som man kämpat att hålla kvar, men det är värt det, jag slutade även röka, snusa, dricka alkohol, inget kött och inget överflöd av socker, det vill säga inget rafinerat socker, inget tillsatt socker och dricker inte heller längre kaffe och så lite tidningar och tv och radio som möjligt, inget som bygger på dåligt inflytande, jag lyssnar knappt på musik fär att jag är överkänslig emot vissa frekvenser. Skitsamma.

Allt skapar i varje fall en kedjereaktion och om man inte är kvar, så missar man att se den och den skapar bara mer lidande, stannar man kvar så stoppar man den, men pinar sig själv och fram till den dagen när man kommit på vad ens problem eller situation som skapat detta negativa tänkande och destruktiva beteende uppdagats så kommer man må dåligt, men du får inte glömma att du är stark, och uttrycket "ensam är stark" är bullshit och du är långt ifrån värdelös och du har säkerligen en grupp beundrare och vänner som väntar runt hörnet, "nu" är bara en kort stund, och livet är mer eller mindre en upplevelse som vi själva har valt, kommer vi klara oss ur situationen eller kommer vi ge upp? Jag har valt att inte ge upp, för att jag har personer runt mig som bryr sig om mig och jag vil inte utsätta dem för det mående som jag bör och har burit på.

Det gäller att kunna förändra sitt tänkande, och det är svårt, som fan. men om livet hade varit lätt att leva så hade vi nog inte haft känslor etc.

Vill du ha någon att prata med så finns jag på FB, jag lyssnar och hjälper gärna till så mycket som jag kan. (Saknar utbildning inom psykologi.)

Tack för att du läst, och jag hoppas att du som mår dåligt tar till dig av de sistta raderna, det jag framför allt har i tankarna är pröva på meditation, andning och nån promenad, när du orkar, vare sig det är 2 min för att det är alltid bättre än inget alls. Undas något så skriv.

Av Slisk Lindqvist - 16 november 2016 23:26

So, this summer I really thought that it would be a good idea to spend my time writing a book, the real fun thing about that is that i did start on it, and I know how large it is going to become. I could had written it when I really was in the mood, then the book would had been done now, because it does not take that much of a time to write a book. Especially when my head was stuffed with information which I wrote down on different conversations on Skype. Well, there will be a book, but I'll have to become high first, because I don't feel anywhere near motivated right now. 

Some more updates, I am going to read through the earlier stuff that I have written. Some of it is really disorienting. ;P There was really a lot in my head this summer.

I have let down myself, and lost myself in someone, that does not want me or have any interst in me, so what do you do when you don't use any forms of drugs to relieve pain? Well you write, and let everyone that reads know that the one writing is an idiot, haha. Well not exactly, but in the way that I lost myself was that I have spent nearly 70 days in a row thinking of only one person, and that is not good when you are trying to find yourself and set every faults and wrongs, right. Well, the person is not dead but i felt a bit of myself die today. Haven't been sad because of this for a while. a long while. Because I was a happy single empath and than I was a really happy person, for the first time in 8 years i can feel that I have a heart again and I don't wonder if I am an psychopath, and some months later I get to feel this, feels like something really don't want me to be happy. It is a beautyful thing to be in love, I really love this person, she does not love me. Acceptance is gratitude and sadness can be mastered with meditation, release and take a new step. Well, I am still thinking of the person as often as any day other day, and that is every waking moment.  Oops, this feels like a downer situation. Well nothing to be sad about, I was the only empath in that situation.

As a result of this, well, I can turn of the computer and the phone, they have been on only for her, to damn dedicated, but that can also extend my meditation time as I have been meditating less as result to feel less. I don't really want to know stuff in beforehand about a person and play dumb when they tell you "hey, I just had sex", yeah, so I felt.... Awkward.

I also plan on traveling, because of this person, I am now trying to learn a language that was not on my top 5 even if traveling to Iceland was on top all because of EVEonline. Well, It's a quite easy language, so I will probably learn, in a bit. Wondering if it would not be better to actually go on a studie for Icelandic. It's fun anyway. I will learn the language and travel there with my god friend and "brother" Ray, probably. The destinations where actually planned to be Egypt and second to that China. I want to learn Russian and Mandarin.  The thing is, now I don't have anyone to spend my time on, because she don't want to write to me after I told her the third time that I am actually in love with her. NOTHING BEATS THE THIRD TIME. The third time is the charm right. Isn't that supposed to bring luck. So, who wants to play hangman? haha.

I'm thinking. a good thing now would be to actually turn of the computer and the phone and travel somewhere, be with a friend and help others get food and water or just take a run for it and travel just for the sake to be alone. I have been closing in towards the depression again though, but it's so much easier to live in darkness than light. More or less because I have spent most of my life in darkness, with thoughts of suicide etc.  Well, June, July, August, September, October and I hoped for November to but well can have everything.  Almost six month's! Almost a record, I have had a year without it as a maximuu.

Really dipping the darker asepct of life. I don't really give a damn, almost none reading anyway.

ANY how... Charity travel or selfhealing, that is the question. I don't really care about myself to much.

Presentation


The rantings of a crazy man! ;D Well, if you want to read, go right ahead, some of it is in Swedish with a BAD google translation (because lazy) some of it was only written in Swedish and the later material should all be in English (when I'm not to lazy).

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Är du troende?
 Ja.
 Spirituell
 Agnostiker
 Ateist

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ  - querzion - the way of nevyn  med Blogkeen
Följ  - querzion - the way of nevyn  med Bloglovin'

Comment War


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se